Senaste inläggen

Av elisabeth77 - 31 december 2016 02:56

Försöker att focusera ...

Tänka på det som varit bra ...

Men ärligt ...

2016 har varit ett riktigt jävla skit år ...

Längtar efter ett nytt år ...

Längtar efter en normal vardag ...

Längtar ...

Inser att det aldrig kommer bli normalt mer ...

Att 2016 är året som format oss ...

Till den familj vi är idag ...

Med sorg ...

För varje dag...

Bär med sig sorg ...

Även om vi försöker skratta och lee ...

Så har 2016 format oss ...

Jag ser på min man och funderar ...

Vart tog VI vägen ...

Jag ser på mina barn ...

Mina prinsessor som kämpar varje dag ...

Ångest som kväver ...

Jag ser på min lilla prins ...

Ser hur han kämpar med alla sina känslor ...

Känslor som är svåra att hantera ...

Jag ser på mig själv ...

Ser mina trötta ögon ...

Som ser tillbaka på min trasiga själ ...

2016 har varit ett riktigt jävla skit år ...

Vet att min bogg är en dyster läsning ...

Men livet har satt sina spår ...

Monstret och övergreppen finns där ...

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte påverkar oss ...

Hela familjen är trasig ...

Igentligen har vi varit trasiga i många år ...

Men 2016 är året...

Som monstrets blottade sig för oss alla ...

2016 är och har varit ett riktigt jävla skit år med andra ord ...

Av elisabeth77 - 29 december 2016 01:13

Du är så tålmodig ...

Trotts allt som hänt så försöker du ...

Vara tålmodig ...

Fast du så gärna skulle vilja ...

Vilja skrika och slåss ...

Du fick växa upp fort min lilla prins ...

Dina knutna nävar ...

Som vill slå på det onda ...

Hur ska du förstå ??

Att dina älskade systrar mår dåligt ...

Hur ska du förstå, mer än att du vill ...

Skydda dom du älskar mest ...

Om du kunde förstå ...

Så skulle du inte skrika till dem ...

Men hur ska du förstå ...

Hur monstret tog sina långa armar och gjorde saker ...

Saker som din hjärna inte förstår ...

Du ser ångesten i dina systrars ögon ...

Du lever mitt i kaoset som blev ...

Jag ser dej min lilla prins ...

Hör din frustration ...

När du försöker förstå ...

Varför jag inte har tid ...

Ser ditt tålamod ...

När dina systrar tar all min tid ...

Så jag försöker ge dig tid ...

Små stunder ...

Många kramar och små stunder ...

Vill inte förlora dej också ...

Jag hör och jag ser ...

Din frustration min lilla prins ...



Av elisabeth77 - 17 december 2016 03:31

Jul Jävla Jul ...

Det har gått ett år ...

Sedan den mörka sanningen blottades ...

Många sömn lösa nätter har det blivit ...

Mycket har hänt ...

Jag föll och föll ...

Slog i en bottenlös sorg ...

Mina tårar tog slut och jag slutade le ...

Mörker utan ljus ...

Våren kom ...

Sommaren passerade ...

Utan att vi märkte det ...

Hösten kom och livet ...

När naturen dog och la sig i ide ...

Så började vi sakta leva ...

Små steg ...

En minut i taget ...

Små stunder av skratt ...

Ibland ihålande skratt ...

Utan glädje ...

Men ett måste för att överleva ...

Så kom vintern ...

Veckorna närmar sig ...

Medans barnens ögon glittrar ...

Glittrar för en stundande jul ...

Så ser jag ångesten växa ...

Ångest som speglar sig i min prinsessas ögon ...

Jul Jävla Jul ...

Den slår mitt sinne ...

Vill inte tänka på Julen ...

För ett årsedan fanns monstret mitt ibland oss ...

Med händer som taffsade ...

Under en filt ...

För att ingen skulle se ...

Så medans min prinsessa skämdes ...

Så fylldes monstret med lust ...

Så medans hennes lilla kropp fylldes med skam ...

Så tog monstert sig friheter ...

Så när min lilla prinsessa försöker sätta ord ...

Varför hon hatar jul ...

Så växer min ångest ...

Mitt hjärta brister ...

Jul Jävla Jul ...

Av elisabeth77 - 26 november 2016 05:36

Hatar mig själv ...

Att jag tillåter mig själv ...

Att du sätter dina klor i mig ...

Försöker vara stark ...

Men du förgiftar mig ...

Du fyller mig med ångest ...

Min hjärna får inte ro ...

Vet att du enligt lag har rätt ...

Rätt till permissioner ...

Din första permissin valde du att ha på en annan ort ...

Men om fyra dagar ...

Så kommer du att gå på samma gator som vi ...

Andas samma luft som oss ...

När brevet kom ...

Orkade jag inte läsa klart ...

Raderna som informerade om en kommande permission ...

En permisson i våran närhet ...

Så medans dagarna närmar sig ...

Och min ångest växer ...

Kroppen och hjärnan är på helspänn ...

Så onformerar jag skolan om vad som händer ...

Informerar om vad som kan hända ...

Ber skolan hålla ett vakande öga på min prinsessa ...

För även om hon har ett kontaktförbud ...

Så vet vi att skulle monstret vilja ...

Ta kontakt ...

Så finns det inget kontaktförbud i hela världen som kan stoppa det !!

Hur förklar man ...

Borde hon veta ...

Veta att monstret kommer ...

Att monstret snart går på samma gator som oss ...

Att monstret snart andas samma luft som oss ...

Jag väljer att inget säga ...

Varför kan ni fundera ...

Min älskade prinsessa har precis börjat leva igen ...

Känna sig trygg ...

Hennes trygghet bottnar i att hon vet ...

Att monstret sitter innom lås och bom ...

Henns psyke skulle inte klara ...

Vetskapen om att snart går monstret på samma gator som vi ...

Vad kan vi då göra ??

Förutom att låta henne leva ...

Leva så normalt som möjligt ...

Välja andra vägar ...

Välja vägar som monstret inte kommer att besöka ...

För i allt ...

Så finns det en liten tröst ...

Frivården har trots allt begränsat monstret ...

En klen tröst ...

För monstret har överskridigt gränser förr ...

Så jag hatar mig själv ...

För att min kropp ...

Reagerar med all kraft ...

Min hjärna skriker fara ...

Och min kropp är bered på strid ...

Av elisabeth77 - 15 november 2016 03:42

Ett år går fort säger de som vet ...

Om några veckor är cirkeln sluten ...

Sekunder som blev till minuter...

Minuter som blev till timmar ...

Timmar som blev till dagar ...

Dagar blev månader ...

Månader blev ett år ...

När jag först fick veta ...

Så rasade min värld ...

Min känsla att inte överleva ...

Växte sig starkare och starkare ...

För mitt sinne orkade tillslut inte bära allt ...

Men under vägen ...

Under alla förhör ...

Vetskapen om socialtjänstens tjänstefel ...

Som möjligjorde övergreppen på min prinsessa ...

Under tinsrättsförhandlingen ...

Under Hovrättsförhandlignen ...

När dommen kom ...

En dom som hånskrattade oss rakt i ansiktet ....

Katastrofen var ett faktum ...

Folk började prata ...

Barnen mådde dåligt ...

Jag mådde dåligt ...

Min man mådde dåligt ...

Efter flytten som var nödvändig ...

För att vi överhuvudtaget skulle överleva ...

Så hände något ...

Utan att jag kan sätta fingret på det ...

Så valde vi livet ...

Idag finns det dagar då vi kan skratta och le ...

Min älskade prinsessa går på BUP ...

En kontakt som får henne att välja livet ...

Där får hon lära sig att hantera sina mardrömmar ...

Där får hennes mamma lära sig att bemöta ...

Bemöta hennes demoner ...

För demoner och mosntret finns kvar ...

Även om det är hanterbart ...

Så finns dom kvar ...

Så i allt kaos som blev för ett år sedans ...

Så hände nått på vägen ...

I det mörkaste mörker fanns det en strimma ljus ...

Även om vi inte såg det ...

Så fanns den där ...

Och idag är inte vardagen lika mörk ...

Idag snart ett år efter alllt så kan vi faktiskt skratta och lee ibland ....


Av elisabeth77 - 10 november 2016 04:23

Så verkställdes Hovrättens dom ...

En dom som sänktes med ett år ...

En dom som hånade och skrattade åt oss ...

Som förminskade övergreppen på min prinsessa ...

Medans dommen gav signaler till monstret att det var okej ...

Okej att uynyttja min prinsessa under 20 sekunder ...

Vilket ett av övergreppen tidsmässigt skett ...

20 sekunder av njutning för monstret ...

20 sekunder av helvete för min prinsessa ...

Monstret säger i förhör att ett av övergrepp skett under 20 sekunder endast ...

Och Hovrätten går på hans linje och sänker straffet med ett år ...

Så medans min prinsessas värld rasar ...

Så lever monstret vidare med känslan att allt är okej ...

Bara man gör det tillräckligt snabbt ...

För det har Hovrätten dömt ...

Ett verkställande av domen innebär en flytt för monstret ...

Till en anstalt med andra monster ...

Pedofiler som genomfört grova brott ...

Likasinnade monster ...

Monster som säker mer än gärna delar på information och erfarenheter ...

Jag blir informerad som vårdnadshavare till min prinsessa ...

Blir tillfrågad om vi vill ha information ...

Information om permissioner och frigivnings datum ...

Klart vi vill veta ...

Om några dagar får monstret sin första permiss ...

Om några dagar kommer monstret åter gå fri på våra gator ...

Som att det inte vore nog ...

Så kommer mostrets första permition vara oövervakat ...

Vilket innebär att monstret kan göra precis som han behagar ...

Okej han ska besöka sin syster ...

En syster som blundat under så många år ...

En syster som haft sina misstankar ...

Som trotts att hennes bror stod åtalad för våldtäkt mot barn ...

Och dömdes ...

Fortfarande kallar monstret för sin älskade lille bror ...

Trots att det framkom under polisutredningen att hennes älskade bror ...

Rört hennes dotter under flera år ...

Så är monstret fortfarande hennes älskade lille bror ...

Som sagt inget förvånar mig längre ...


Av elisabeth77 - 18 oktober 2016 05:58

Jag kan inte längre ...

Min kropp och min hjärna säger NEJ !!

Jag kan inte längre prata om det som hänt ...

När jag träffar folk ...

Människor som vet eller inte vet ...

Så kommer ångesten krypandes ...

Jag vill hitta ett kryphål ...

Försvinna och slippa svara på frågorna ...

För de kommer frågor ...

De som vet de vill veta hur min prinsessa mår ...

Hur vi mår i vårat nya liv ....

De som inte vet ...

De frågar :

- Vart tog ni vägen ??

Oavsett vad folk frågar så kommer ångesten krypandes ...

Alla svar känns löjliga ...

Jag vill inte prata mer ...

Min kropp vill glömma ...

Vi lever i det som lämnar spår ...

Vi lever med sår så stora ...

Att det tar tid att läka ...

Att åka tillbaka ...

Ditt där vi levt i så många år ...

Är inget allternativ ...

Att träffa människorna som vi levt sida av ...

Är inget allternativ ...

Jag var tvungen att åka tillbaks ...

Jag tog mina krafter som jag inte har ..

Tog bussen ...

Kände ingen gator och människor ...

Medans min ångest växte ...

Så log jag mot alla jag mötte ...

För ibland måste man ...

Göra saker...

För det finns inget annat alternativ ...




Av elisabeth77 - 6 oktober 2016 22:23

Vi har levt i helvetet ...

Vi har prövats hårt ...

Vi var ner på botten ...

Men även om det många gånger är svart ...

Svartare är mörkret ...

Så har vi valt livet ...

Även om varje dag är en kamp ...

Så finns det små guldkorn ...

Att min prinsessa mår så pass bra att hon klarar skolan ...

Är ett av de små guldkornen ...

Sen att hon inte har ork till så mycket annat ...

Försöker vi att inte focusera på ...

Det får vara som det är ...

Att hon går raka vägen till sin säng efter skolan ...

Att hon lägger sig och vilar någon timme ...

Vilar för att orka med kvällarna ...

Det försöker vi inte att focusera så mycket på ...

Att hon vill gå runt halva dagarna i nattlinne på helgerna ...

Väljer vi att inte focusera så mycket på ...

Ibland väljer hon själv att gå ut och leka ...

Att hon "leker" ute i max tio minuter själv ...

Är inget vi väljer att focusera på ...

Tio minuter eller om det så bara är en minut ...

Är små framsteg ...

Små guldkorn ...

Man ska inte begära mer än man kan få ...

Ofta vill hon somna i min trygga famn ...

Min älskade lilla prinsessa ...

Men ibland blir hon stor och kan själv ...

Då ger jag henne trygghet en liten stund ...

Lovar att inte sommna där brevid henne ...

Små guldkorn ...

Som får oss alla att växa ...

Så allt kan inte vara svart ...

Allt är inte endast ett svart mörker utan ljus ...


Skapa flashcards