Som sagt vi valde livet ...

Allt annat var inte möjligt ...

Första nätterna i vår nya lägenhet ...

Var gudomliga ...

Min lilla prinsessa sov ...

Sov en hel natt ...

Hon drömmde inte om monstret ...

Första dagarna var fylla av glädje ...

Dagarna fylldes med nya vänner ...

Ångest ljuden var som bort blåsta ...

Eftersom vi bodde i ett hus och flyttade till mindre yta ...

Så tog flytten sin tid ...

Min prinsessa fylldes av ångest ...

Varje gång vi var tvungen ...

Tvungen att vända tillbaka till gatan ...

Gatan där mostret bodde ...

Så glädjen över det nya ...

Förbyttes snabbt till ångest över det gammla ...

Som jag skrivit tidigare så var det en helevets flytt ...

Som tog både tid och kraft ...

Ett tag känndes det som att vi gjorde fel som flyttade ...

För min prinsessas ångest ljud började eka ...

Eka högt och stuttsa mellan väggarna i våran nya bostad ...

Ibörjan var hon öppen för nya vänner ...

Men efter ett litet tag började hon isolera sig ...

Vågade inte vara ute själv ...

Ville inte leka ...

Till slut när det var som värst ...

Satt hon med sin snuttis ...

Vaggade fram och tillbaka ...

Ångesten bubblade i henne ...

Och ljuden ekade mellan väggarna ...

Så blev det bestämt ...

Vi tog språnget ...

Tittade aldrig tillbaka på huset ...

Helvetes huset där monstret bott ...

Vi valde mellan liv och död ...

Vi valde livet ...

Även om vi inte viste vad framtiden hade att ge ...

Så var allt bättre än helvetet ...

För även om vi aldrig var på lägenhets visningar ...

Som andra människor gör inför en flytt ...

Man väljer noga ...

Kollar på områden som passar ...

Man kollar på färger och lösningar ...

Så blev det inte så för oss ...

Vi tog det soc erbjöd ...

Fick nyklarna och först då såg vi vårat nya boende ...

4 rok  ...

Som blev 5 rok ...

En stor och fin lägenhet ...

Men ljusa rum ...

En uteplats ...

Så vi packade och bar ...

Rensade och slängde ...

Packade och bar ännu mer ...

Hur mycket skit kan man ha ...

Vi bodde i ett hus och flyttade till en lägenhet ...

Så vi packade ,rensade .slänge och bar ännu mer ...

Flytten blev det värsta jag gjort ...

Helvetes flytten ...

Som tog på mitt redan trasiga psyke ...

Känslan att flytta några saker ...

Känslan och vetskapen att man måste tillbaka ...

Tillbaka till helvetet på jorden ...

Hämta mer saker ...

Jag märke på min lilla prinsessa att det även tog på hennes pyske ...

Så vi flyttade sängar och möbler först ...

För att slippa vara i huset mer än nödvändigt ...

Packade och flyttade i omgångar ...

Min prinsessa behövde vila några dagar ...

För när vi väl flyttat möbler ...

Så fanns inte orken kvar ...

Så en flytt som i vanliga fall skulle ta en vecka ...

Tog tre veckor ...

En flytt som slet och rev i våra redan trasiga psyken ...

Till slut sa jag till min man ...

Kosta vad det vill ...

Men jag fixar inte en urstädning också ...

Så vi tog pengar som vi inte hade och betalade ...

Betalade oss fri ...

Från ett hus som tärde på våra psyken ...

Så ringde socialtjänsten ...

De ville veta hur stor lägenhet vi behövde ...

Det fanns en fyra ledig ...

Inflytt omgående ...

Bara några små detaljer som måste fixas först ...

Kontrakt ...

Vem skulle stå för kontraktet ...

Vi var inte beviljade ett BOS kontrakt ...

Vi var och är självförsörjande ...

Men pga bostads bristen som råder ...

Så bad vi socialtjänsten om hjälp med ett nytt boende ...

Det var indirekt deras fel ...

Att vi som familj levde i helvetet ...

Med mostret boende mittemot ...

Även om mostret valde att sälja och flytta ...

Så fanns det inget annat allternativ för oss ...

Om min prinsessa skulle börja leva igen ...

Så måste vi vidare ...

Börja om på nytt ...

Om familjen skulle överleva ...

Så fanns det inget annat allternativ ...

Så när chefen på socialtjänsten frågade :

- Vad kan vi göra för att ni ska börja må bättre ??

Så fanns det inget annat svar för oss än att be dom om hjälp ...

Att hitta ett annat boende för oss ...

Och med tanke på deras misstag 2013 ...

Så var det , det mista de kunde göra för våran familj !!

Så medans de löste det praktiska ...

Så packade vi ner våra saker ...

Min lilla prinsessa byggde en koja i vardagsrummet ...

Av kartonger och filtar ...

Byggde hon en skyddande borg ...

Hon hämtade filtar och kuddar ...

La sig ner och låg i sin borg ...

Från morgon till kväll ...

Ibland sov hon där ...

Så medans socialtjänsten ordnade med det praktiska ...

Så förberede vi oss på livet ...

Och en tro på en framtid ...

Skolan slutade och sommarlovet kom ...

Min lilla prinsessa som levde med ångest ...

Isolerade sig ännu mer när sommarlovet kom ...

När de andra barnen valde att leka ute i solen ...

Så gömmde hon sig innanför husets fyra väggar ...

Vist hon gick ut ibland ...

Oftast med någon ...

Nästan aldrig själv ...

Om hon var själv så leket hon korta stunder på huset baksida ...

Som jag berättat tidigar så hade hon små ångest ljud ...

Hon vaknade med ljuden på sina läppar ...

Sen lät hon till och från under resten av dagen ...

Kvällarna grät hon ofta till sömns ...

Situvationen blev ohållbar ...

Hela familjen led ...

Hennes bror som inte förstod vad som hänt ...

Som hörde hennes ångest men inte förstod ...

Hennes stora syter som brottades med sitt dåliga mående ...

Som längtade bort ...

Som ville ha lugn och ro ...

Men som levde i kaoset som blev ...

Min man som blev som ett vilset litet barn ...

Som tappade fotfästet och inte viste hur han skulle hantera situvationen ...

Hantera frun som blev som en främling ...

Jag mamman som bar på känslan av att inte vara tillräcklig ...

Mina barn behövde mig ...

Fast det enda jag ville var att lägga mig ner och inte orka mer ...

Men på nått sätt så lyckades jag hålla näsan över ytan ...

Det var inte mycket mer än så ...

Men i allt kaos är man tvungen att hitta ett sätt att överleva ...

Så när soc ringde och sa att de hade en lägenhet ...

Så tog vi den ...

För någonstans måste man hitta ett sätt att överleva på !!

Allt bara snurrade på ...

Snurrade som en karusell ...

Som aldrig ville ta slut ...

Min hjärna hängde inte med ...

Min kropp var i stress ...

Från morgon tills jag stupade i sängen på kvällen ...

Några timmars sömn ...

För att sedan stressa vidare ...

Min hjärna arbetade på högtryck ...

Och jag sov aldrig mer än fyra / fem timmar per natt ...

Nattens timmar som fylldes med ångest ...

Nätter som fylldes med ransakan av mig själv ...

Drömmar som försvann ...

Jag vaknade men kunde inte komma ihåg mina drömmar längre ...

Min kropp gjorde ont ...

För med stressen kom smärtan ...

Det inte själen och hjärnan ville känna ...

Det visade sig i min kropp ...

Jag blev 10 år äldre över en natt ...

Mina muskler slappnade aldrig av ...

Min mage krånglade ...

Jag blev otroligt känslig mot ljud ...

Orkade tillslut inte lyssna på folk i min omgivning ...

Fick svårt att koncentrera mig ...

Att focusera i mötet med andra människor ...

Blev ortoligt trött på dagarna ...

Började välja bort möten med nära och kära ...

Ville inte och orkade inte ...

Jag lider fortfarande av mina stress symtom ...

Även om karusellen lugnat ner sig ...

Idag försöker jag att hitta nått varje dag som kan skänka glädje ...

För även om allt är mörkt så finns det små ljus glimtar där ...

Ibland får man gräva lite djupare än andra dagar för att hitta dom ...

Ja vad ska jag skriva ...

Vad ska jag berätta om socialtjänsten ...

Efter deras tabbe ...

Ett förödande misstag ...

Ett misstag som möjliggjorde övergreppen ...

På min lilla prinsessa ...

Så skrev media ...

Stora rubriker om socialtjänstens agerande ...

Hur man valde att förbi se ...

En anmälan om misstankar ...

Misstankar av sexuellkaraktär ...

Misstankar riktade mot mostret ...

Så efter medias stora rubruker ...

Valde jag att kontakta chefen på socialtjänsten ...

Valde att begära ett möte ...

Min ilskan över att en myndighet gjort sig skyldig till ett ödestigande misstag ...

Jag var tvungen att begära ett möte med dom ...

För min prinsessas skull ...

Sakt och gjort ...

Jag och min man satte oss i ett möte med de annsvariga ...

Jag frågasatte socialtjänstens agerande ...

Frågasatte chefen för familjestöd ...

Förklarade att deras brist på agerande ...

Resulterade i att monstret kunde fortsätta övergreppen på min dotter ...

Resulterade att min dotter idag lever med ågest och en längtan att få dö  ...

Resultatet av deras brist på agerande ...

Resulterade i en familj som splittras ...

Efter en stund säger chefen med stolthet i rösten ...

Att idag finns det ett barnahus ...

Så idag finns det kompetens och idag kan socialtjänsten bemöta och utreda på ett annat sätt ...

Barnahus med ett nära samarbete med polisen ...

Så undrar hon lite försynt ...

Vill veta hur jag upplever socialtjänstens bemötande under allt som varit ...

Ja vad svarar man på det ?

En myndighet som bollat mig runt ...

Ingen som velat ta i problemet som uppstod ...

Kvinnan på barnahus som inte kan eller vill förstå ...

Hur man bemöter en mamma i kris ...

Hur förklarar man tystnaden från socialtjänten ...

Socialtjänsten som inte kan erbjuda hjälp under pågående polisutredning ...

Jag har suttit i möten med denna myndighet otaliga gånger ...

Träffat så många utredare och hört deras dumma frågor och svar ...

Frågor om jag tror att de mindre barnen blivit utsatta ...

När jag svarat att jag inte vet ...

Så kontrar de med att det får ju tiden utvisa ...

Så när min 14åriga dotter berättar om sin förövare ...

En närtående person ...

Så ställer socialtjänsten frågan om de andra barnen ...

Då och där kunde jag inte veta saningen om katastrofen som kom några månade senare ...

Eller kvinnan på barnahus som inte förstår ...

Varför vi inte kan bo kvar på samma gata som mostret ...

Som ringer och säger att om det var hennes dotter så skulle hin minnsan ...

Agera si eller så ...

Nu är det inte hennes döttrar det handlar om ...

Det ska hon vara ytterst tacksam för ...

Hur man bemöler en mamma i kris det kan hon inte !!

Jag förklarar för chefen på familjestöd att socialtjänsten brister i mycket ...

Att de som myndighet har det yttersta annsvaret att skydda samhällets invånare ...

Att de borde se över sina rutiner ...

Att det aldrig får vara socialtjänsten som ska utreda misstankar om brott mot barn ...

Att de bör lämna över dessa ärenden till polisen ...

För det är som åklagan sagt ...

Hade dessa misstankar kommit till polisens kännedom redan då 2013 ...

Så hade monstret stopats där och då ...

Och min lilla prinsessa blivit förskonad ...

Så frågar chefen på familjestöd ...

Vad socialtjänsten kan göra för oss som familj ??

Jag svarar : 

Hjälp oss med ett nytt boende ...

Det är ohållbart att bo kvar ...

Även om mostret flyttar ...

Så måste vi börja om på ett annat ställe ...

Om vi som familj ska överleva så är det ett måste !!

Chefen på familjestöd lovar att kolla på möjligheterna och återkomma ...

Innan mötet avslutas så säger chefen på familjestöd ...

Att det var en av deras bästa utredare som utredde anmälan som inkomm 2013 ...

Som beslutade att lägga ner en anmällan om misstankar av sexuell karaktär ...

Ja vad säger man ?

Om det var en av deras bästa ...

Då vill jag inte veta mer om hur socialtjänsten arbetar ...

Det känns som att tiden går och går ...

Men min smärta består ...

Alla jag möter säger att :

Tiden läker alla sår ...

Kan tiden läka sår ?

Sår stora som de jag bär ?

Min kropp är trasig ...

Mina känslor är trasiga ...

Så kan tiden läka alla sår ?

Jag försöker focusera på att inte hata ...

För hat är som en cancer svulst ...

Den äter upp en innefrån och ut ...

Så jag försöker att inte hata ...

Men mitt hat fyller hela mig ...

Kan tiden få mig att läka ?

Kan tiden få mig att glömma ?

Nej säger de som vet ...

Du är mamman till två prinsessor ...

Som blivit sexuellt utnyttjade ...

Mamman som lever med ångesten att vara otillräcklig ... 

Så kan tiden få mig att åter leva ?

JA säger de som vet ...

Kommer smärtan att bestå ?

Nej säger de som vet ...

Men med tiden kommer du att lära dej att leva med allt ...

Smärtan kommer blekna ...

Hatet svalna ...

Lära dej att åter leva ...

Så kom dagen ...

Dagen som jag bävat för ...

Dagen som jag åter skulle stå öga mot öga ...

Träffa monstret ...

Skilnaden den här dagen var att nu viste monstret ...

Att jag viste ...

Jag hade svårt att sova på natten före ...

Jag bad till de högre makterna ...

Bad om styrkan ...

Styrka för att åter möta monstret ...

Jag var först ut att vittna ...

Jag tog på mig mitt pokerface ...

Jag hittade min inre styrka ...

För monstret skulle inte få nöjet att se mitt inre kaos ...

Jag vek inte undan med blicken ...

Fast monstret såg på mig med sina ögon ...

Så vek jag aldrig undan med  blicken ...

Fans så mycket jag ville säga den dagen ...

Säga till monstret ...

Som jag aldrig sa ...

Jag stannade kvar hela dagen ...

Hörde syster dottern berätta ...

Berätta om sin älskade morbror ...

Som rört hennes kropp ...

Som liten flicka...

Hade monstret tagit sig friheten ...

Att röra sin syster dotter ...

Jag hör åklagan och advokaterna ...

Medans jag lyssnar så känner jag ilskan bubbla ...

Min kropp vill kasta sig över monstret ...

Monstret som sitter bara några meter bort ...

Så medans jag lyssnar på försvars advokaten ...

Så dör mina känslor ...

Och jag faller ...

För att höra försvarsadvokaten säga ...

Att den åtalade ekänner ...

Erkänner en del av det som min prinsessa berättat ...

Monstret erkänner att han varit innan för tosorna på min prinsessa ...

Men att de har olika uppfattningar av vad som hänt ...

Han har bara blåst ...

Att min lilla prinsessa inte ljuger ...

Men att de har olika uppfattningar av det som hänt ...

Medans jag hör vad försvarsadvokaten säger så dör mina känslor ...

Och jag faller ...