Ja vad ska jag skriva ...

Vad ska jag berätta om socialtjänsten ...

Efter deras tabbe ...

Ett förödande misstag ...

Ett misstag som möjliggjorde övergreppen ...

På min lilla prinsessa ...

Så skrev media ...

Stora rubriker om socialtjänstens agerande ...

Hur man valde att förbi se ...

En anmälan om misstankar ...

Misstankar av sexuellkaraktär ...

Misstankar riktade mot mostret ...

Så efter medias stora rubruker ...

Valde jag att kontakta chefen på socialtjänsten ...

Valde att begära ett möte ...

Min ilskan över att en myndighet gjort sig skyldig till ett ödestigande misstag ...

Jag var tvungen att begära ett möte med dom ...

För min prinsessas skull ...

Sakt och gjort ...

Jag och min man satte oss i ett möte med de annsvariga ...

Jag frågasatte socialtjänstens agerande ...

Frågasatte chefen för familjestöd ...

Förklarade att deras brist på agerande ...

Resulterade i att monstret kunde fortsätta övergreppen på min dotter ...

Resulterade att min dotter idag lever med ågest och en längtan att få dö  ...

Resultatet av deras brist på agerande ...

Resulterade i en familj som splittras ...

Efter en stund säger chefen med stolthet i rösten ...

Att idag finns det ett barnahus ...

Så idag finns det kompetens och idag kan socialtjänsten bemöta och utreda på ett annat sätt ...

Barnahus med ett nära samarbete med polisen ...

Så undrar hon lite försynt ...

Vill veta hur jag upplever socialtjänstens bemötande under allt som varit ...

Ja vad svarar man på det ?

En myndighet som bollat mig runt ...

Ingen som velat ta i problemet som uppstod ...

Kvinnan på barnahus som inte kan eller vill förstå ...

Hur man bemöter en mamma i kris ...

Hur förklarar man tystnaden från socialtjänten ...

Socialtjänsten som inte kan erbjuda hjälp under pågående polisutredning ...

Jag har suttit i möten med denna myndighet otaliga gånger ...

Träffat så många utredare och hört deras dumma frågor och svar ...

Frågor om jag tror att de mindre barnen blivit utsatta ...

När jag svarat att jag inte vet ...

Så kontrar de med att det får ju tiden utvisa ...

Så när min 14åriga dotter berättar om sin förövare ...

En närtående person ...

Så ställer socialtjänsten frågan om de andra barnen ...

Då och där kunde jag inte veta saningen om katastrofen som kom några månade senare ...

Eller kvinnan på barnahus som inte förstår ...

Varför vi inte kan bo kvar på samma gata som mostret ...

Som ringer och säger att om det var hennes dotter så skulle hin minnsan ...

Agera si eller så ...

Nu är det inte hennes döttrar det handlar om ...

Det ska hon vara ytterst tacksam för ...

Hur man bemöler en mamma i kris det kan hon inte !!

Jag förklarar för chefen på familjestöd att socialtjänsten brister i mycket ...

Att de som myndighet har det yttersta annsvaret att skydda samhällets invånare ...

Att de borde se över sina rutiner ...

Att det aldrig får vara socialtjänsten som ska utreda misstankar om brott mot barn ...

Att de bör lämna över dessa ärenden till polisen ...

För det är som åklagan sagt ...

Hade dessa misstankar kommit till polisens kännedom redan då 2013 ...

Så hade monstret stopats där och då ...

Och min lilla prinsessa blivit förskonad ...

Så frågar chefen på familjestöd ...

Vad socialtjänsten kan göra för oss som familj ??

Jag svarar : 

Hjälp oss med ett nytt boende ...

Det är ohållbart att bo kvar ...

Även om mostret flyttar ...

Så måste vi börja om på ett annat ställe ...

Om vi som familj ska överleva så är det ett måste !!

Chefen på familjestöd lovar att kolla på möjligheterna och återkomma ...

Innan mötet avslutas så säger chefen på familjestöd ...

Att det var en av deras bästa utredare som utredde anmälan som inkomm 2013 ...

Som beslutade att lägga ner en anmällan om misstankar av sexuell karaktär ...

Ja vad säger man ?

Om det var en av deras bästa ...

Då vill jag inte veta mer om hur socialtjänsten arbetar ...

Det känns som att tiden går och går ...

Men min smärta består ...

Alla jag möter säger att :

Tiden läker alla sår ...

Kan tiden läka sår ?

Sår stora som de jag bär ?

Min kropp är trasig ...

Mina känslor är trasiga ...

Så kan tiden läka alla sår ?

Jag försöker focusera på att inte hata ...

För hat är som en cancer svulst ...

Den äter upp en innefrån och ut ...

Så jag försöker att inte hata ...

Men mitt hat fyller hela mig ...

Kan tiden få mig att läka ?

Kan tiden få mig att glömma ?

Nej säger de som vet ...

Du är mamman till två prinsessor ...

Som blivit sexuellt utnyttjade ...

Mamman som lever med ångesten att vara otillräcklig ... 

Så kan tiden få mig att åter leva ?

JA säger de som vet ...

Kommer smärtan att bestå ?

Nej säger de som vet ...

Men med tiden kommer du att lära dej att leva med allt ...

Smärtan kommer blekna ...

Hatet svalna ...

Lära dej att åter leva ...

Så kom dagen ...

Dagen som jag bävat för ...

Dagen som jag åter skulle stå öga mot öga ...

Träffa monstret ...

Skilnaden den här dagen var att nu viste monstret ...

Att jag viste ...

Jag hade svårt att sova på natten före ...

Jag bad till de högre makterna ...

Bad om styrkan ...

Styrka för att åter möta monstret ...

Jag var först ut att vittna ...

Jag tog på mig mitt pokerface ...

Jag hittade min inre styrka ...

För monstret skulle inte få nöjet att se mitt inre kaos ...

Jag vek inte undan med blicken ...

Fast monstret såg på mig med sina ögon ...

Så vek jag aldrig undan med  blicken ...

Fans så mycket jag ville säga den dagen ...

Säga till monstret ...

Som jag aldrig sa ...

Jag stannade kvar hela dagen ...

Hörde syster dottern berätta ...

Berätta om sin älskade morbror ...

Som rört hennes kropp ...

Som liten flicka...

Hade monstret tagit sig friheten ...

Att röra sin syster dotter ...

Jag hör åklagan och advokaterna ...

Medans jag lyssnar så känner jag ilskan bubbla ...

Min kropp vill kasta sig över monstret ...

Monstret som sitter bara några meter bort ...

Så medans jag lyssnar på försvars advokaten ...

Så dör mina känslor ...

Och jag faller ...

För att höra försvarsadvokaten säga ...

Att den åtalade ekänner ...

Erkänner en del av det som min prinsessa berättat ...

Monstret erkänner att han varit innan för tosorna på min prinsessa ...

Men att de har olika uppfattningar av vad som hänt ...

Han har bara blåst ...

Att min lilla prinsessa inte ljuger ...

Men att de har olika uppfattningar av det som hänt ...

Medans jag hör vad försvarsadvokaten säger så dör mina känslor ...

Och jag faller ...

Jag har inte skrivit på nån dag ...

Men orden tog slut ...

Min hjärna går på högtryck för det mesta ...

Men nu under några dagar har mina ord ekat tomma ...

Vi har påbörjat behandlingen på BUP ...

Jag och min lilla prinsessa ...

Det innebär regelbunden kontakt under några intensiva veckor ...

Min lilla prinsessa är motsträvig ...

Jag försöker peppa henne ...

Säger att även om det gör ont nu så kommer det en tid ...

En tid då det kommer göra mindre ont ...

För det gör ont ska ni veta ...

Det gör ont på morgonen ...

Det gör ont på dagen ...

Det gör ont på kvällen ...

Under natten gnyr min lilla prinsessa ...

I drömmarna kommer monstrets klor ...

Hon vaknar med ångest och lägger sig med ångest ...

Jag vaknar med hennes ångest ljud ...

Jag hör hennes ångest genom dagens alla timmar ...

Jag brottas med mig själv ...

Försöker hitta min innre styrka ...

Styrka att bemöta henne på ett bra sätt ...

Men hennes ångest ljud får det att krypa i mitt skinn ...

Jag är bara mamman ...

Som kämpar ...

Men ibland orkar även inte jag ...

Hennes ångest ljud sätter sig på mitt redan stressande spyke ...

Så ioch med att vi påbörjat hennes resa ...

Resa mot ett bättre mående ...

Så ökar hennes ångest och ljuden ...