Jag har inte skrivit på nån dag ...

Men orden tog slut ...

Min hjärna går på högtryck för det mesta ...

Men nu under några dagar har mina ord ekat tomma ...

Vi har påbörjat behandlingen på BUP ...

Jag och min lilla prinsessa ...

Det innebär regelbunden kontakt under några intensiva veckor ...

Min lilla prinsessa är motsträvig ...

Jag försöker peppa henne ...

Säger att även om det gör ont nu så kommer det en tid ...

En tid då det kommer göra mindre ont ...

För det gör ont ska ni veta ...

Det gör ont på morgonen ...

Det gör ont på dagen ...

Det gör ont på kvällen ...

Under natten gnyr min lilla prinsessa ...

I drömmarna kommer monstrets klor ...

Hon vaknar med ångest och lägger sig med ångest ...

Jag vaknar med hennes ångest ljud ...

Jag hör hennes ångest genom dagens alla timmar ...

Jag brottas med mig själv ...

Försöker hitta min innre styrka ...

Styrka att bemöta henne på ett bra sätt ...

Men hennes ångest ljud får det att krypa i mitt skinn ...

Jag är bara mamman ...

Som kämpar ...

Men ibland orkar även inte jag ...

Hennes ångest ljud sätter sig på mitt redan stressande spyke ...

Så ioch med att vi påbörjat hennes resa ...

Resa mot ett bättre mående ...

Så ökar hennes ångest och ljuden ...