Jag kan inte längre ...

Min kropp och min hjärna säger NEJ !!

Jag kan inte längre prata om det som hänt ...

När jag träffar folk ...

Människor som vet eller inte vet ...

Så kommer ångesten krypandes ...

Jag vill hitta ett kryphål ...

Försvinna och slippa svara på frågorna ...

För de kommer frågor ...

De som vet de vill veta hur min prinsessa mår ...

Hur vi mår i vårat nya liv ....

De som inte vet ...

De frågar :

- Vart tog ni vägen ??

Oavsett vad folk frågar så kommer ångesten krypandes ...

Alla svar känns löjliga ...

Jag vill inte prata mer ...

Min kropp vill glömma ...

Vi lever i det som lämnar spår ...

Vi lever med sår så stora ...

Att det tar tid att läka ...

Att åka tillbaka ...

Ditt där vi levt i så många år ...

Är inget allternativ ...

Att träffa människorna som vi levt sida av ...

Är inget allternativ ...

Jag var tvungen att åka tillbaks ...

Jag tog mina krafter som jag inte har ..

Tog bussen ...

Kände ingen gator och människor ...

Medans min ångest växte ...

Så log jag mot alla jag mötte ...

För ibland måste man ...

Göra saker...

För det finns inget annat alternativ ...