Ett år går fort säger de som vet ...

Om några veckor är cirkeln sluten ...

Sekunder som blev till minuter...

Minuter som blev till timmar ...

Timmar som blev till dagar ...

Dagar blev månader ...

Månader blev ett år ...

När jag först fick veta ...

Så rasade min värld ...

Min känsla att inte överleva ...

Växte sig starkare och starkare ...

För mitt sinne orkade tillslut inte bära allt ...

Men under vägen ...

Under alla förhör ...

Vetskapen om socialtjänstens tjänstefel ...

Som möjligjorde övergreppen på min prinsessa ...

Under tinsrättsförhandlingen ...

Under Hovrättsförhandlignen ...

När dommen kom ...

En dom som hånskrattade oss rakt i ansiktet ....

Katastrofen var ett faktum ...

Folk började prata ...

Barnen mådde dåligt ...

Jag mådde dåligt ...

Min man mådde dåligt ...

Efter flytten som var nödvändig ...

För att vi överhuvudtaget skulle överleva ...

Så hände något ...

Utan att jag kan sätta fingret på det ...

Så valde vi livet ...

Idag finns det dagar då vi kan skratta och le ...

Min älskade prinsessa går på BUP ...

En kontakt som får henne att välja livet ...

Där får hon lära sig att hantera sina mardrömmar ...

Där får hennes mamma lära sig att bemöta ...

Bemöta hennes demoner ...

För demoner och mosntret finns kvar ...

Även om det är hanterbart ...

Så finns dom kvar ...

Så i allt kaos som blev för ett år sedans ...

Så hände nått på vägen ...

I det mörkaste mörker fanns det en strimma ljus ...

Även om vi inte såg det ...

Så fanns den där ...

Och idag är inte vardagen lika mörk ...

Idag snart ett år efter alllt så kan vi faktiskt skratta och lee ibland ....