Det tog fem veckor ...

Fem veckor från anmälan tills de valde att plocka in monstret ..

Fem veckor med restruktioner ...

Att inte röja den pågående utredningen ...

Att spela med och låta allt vara som vanligt ...

Fem veckor med rädslan ..

Rädslan att behöva se monstret ...

Monstret som bor på samma gata ...

Som andas samma luft ...

Som när som helst bara knackar på dörren ..

För att sedan kliva in ...

Dessa fem veckor var spykiskt påfrestande ...

Min kropp ville slå ...

Min kropp ville döda ...

Men min hjärna sa Nej ...

Vet inte varför men ta lagen i egna händer ..

Blev aldrig allternativet ...

Har alltid sagt att om någon skulle röra mina barn ...

Röra barnen skulle vara lika med döden ...

Men nu stod jag inför det ...

Och valde en annan väg ...

Jag är mamman till två prinsessor som behöver mig ...

Bakom lås och bom skulle aldrig vara ett allternativ ...

För vem skulle då finnas där för mina barn ??

Så det blev fem veckor utav psykisk lidande ...

För monstret kom ...

Och monstret gick ...

Jag pratade med myndigheterna ..

Pratade om våran situvation ...

Om problemet att bo på samma gata som monstret ...

Men de valde att inte förstå ...

De valde att inte lyssna ...

Det är väll bara att låta bli att öppna dörren ...

Men hur gör man det om monstret bara kliver in ??

Kliver in utan inbjudan ...

Så under fyra veckor levde vi med låsta dörrar..

Under dygnets alla timmar ...

Levde vi med låsta dörrar ...

Låsta dörrar för att stänga monstret ute ...

Men hur lever man normalt med monstret på samma gata ??

Min lilla prinsessa som var rädd ...

Slutade att leka ute ...

Ville inte gå ute själv längre ...

Ville inte längre gå till eller från skolan ...

Min lilla prinsessa som var rädd att monstret skulle få veta ...

Veta att hon berättat ...

Berättar om det hemska som monstret gjort ...

Berättat om saker som ingen liten flicka ska veta ...

En liten flicka som knappt fyllt 10 år ...

Så min lilla prinsessa började isolera sig ..

Knackade det på dörren ...

Dörren som alltid var låst ...

Så sprang hon ...

Gömde sig på sitt rum ..

För hon viste aldrig om det var monstret som knackade på ...

Knackade på våran dörr ...