Det var en lördag ...

Dagen före alla ♡ dag ..

Som min lilla prinsessa valde att berätta ...

På alla ♡dag valde jag att berätta för äldsta prinsessa ...

Hon såg att det var något som inte stämde ...

Min första tanke var att det var samma monster ..

Samma monster som tagit sig friheter ...

Friheten att röra på mina prinsessors små kroppar ...

Helgen gick och känslorna var i kaos ...

På måndagen ringer jag våran kontakt på soc ...

Berättar om min lilla prinsessa ...

Vad ska jag göra ??

Blir hänvisad till motagnings gruppen på soc ...

Ringer dom och de tar emot anmälan ...

Och hänvisar mig vidare till Barnahus ...

Ringer Barnahus och förklarar läget ...

Blir hysterrisk och gråter ...

Känner att allt blir förmycket ...

Det blir förmycket när de på Barnahus säger att nu har det blivit fel ...

Jag ska göra en polisanmälan ...

Sedan kontaktar Barhahus mig när det är dags för förhör ...

Men soc har gett mig numret till Barnahus och hänvisat mig dit ...

Jag är en mamma i kris och nu börjar jag bli arg ...

Arg på myndigheter som skickar runt mig ...

Jag skriker till dom på Barnahus att nu får det räcka ..

Att jag inte orkar mer ...

Att jag inte vill ringa polisen ...

Snälla hjälp mig !!! 

Fatta jag är mamman som innom loppet av två månader fått reda på att båda mina prinsessor blivit utsatta för övergrepp ...

Men ingen förstår och jag är ensam ...

Ensam med min ångest ..

Tillslut lovar kvinnan på Barnahus att höra med soc och höra av sig ...

Jag ringer min kontakt på BUP ..

Ber om att få komma och prata ...

Blir många möten och samtal den veckan ...

Kvinnan på Barnahus ringer efter två dagar för att medela mig att det är min skyldighet att göra en polisanmälan ...

Jag säger till henne att hon måste förstå att vi inte kan bo kvar ...

Bo kvar på samma gata som monstret ...

Hon förstår inte ...

För man ska inte ta några förhastande beslut ...

För inte ska vi behöva flytta ...

Det är inte vi som ska fly ...

Men hur ska vi kunna bo kvar med monstret på samma gata ??

Jag sväljer och inser att i allt kaos så finns det inget att hämta ..

Myndigheter och Barnahus har inget skydd att ge ...

Jag är mamman till två prinsessor som blivit sexuellt utnyttjade ...

En mamma i kris ...

Som kämpar ensam mot monstren ..

Monstren som tagit sig friheten att röra mina prinsessor ...

Efter samtalet av kompisens mamma ...

Så insåg jag att jag måste få min lilla prinsessa att prata ...

Få henne att berätta om det hemska ...

Att få henne att förstå ...

Förstå att hennes mamma inte blir arg ...

Att oavsett så blir jag inte arg på henne ...

Så på kvällen när vi sitter och ser på tv ...

Så närmar jag mig ämnet ...

Försöker skapa trygghet ...

En trygghet så hon ska våga berätta ...

Jag försäkrar henne om att jag inte kommer bli arg ...

Att hon kan prata med mig om allt ...

Att inget är för svårt att prata om ...

Att jag vill att hon berättar för mig ...

Om någon vuxen varit dum mot henne ...

Så vill jag att hon berättar ...

För mamma blir inte arg min prinsessa ...

Det tar en stund ..

Sen kom det som kommer att förändra hela vårat liv ...

Hon berättar om hur han dricker ...

Om händer som tar utan på kläder ...

Om händer som klämmer och känner ...

Hon berättar om tillfällen där monstret valt att röra henne ...

Röra hennes lilla kropp ..

Min första tanke är ...

Det kan inte stämma ...

Hur har monstret kunnat göra sånt ??

Min prinsessa har alltid varit där med sin kompis ...

Men det har inte spellat någon roll säger min lilla prinsessa ...

Oavsett har han rört hennes kropp ...

Monstret har passat på ...

Passat på när de andra lämnat rummet ...

Medans hon berättar så gråter hon ...

Gråter och ber om förlåtelse ...

Att hon ville gå till han och berätta ...

Berätta att hon skulle berätta för sin mamma ...

Berätta om det hemska han gjorde mit hennes kropp ...

Hon ville gå dit och säga till monstret att nu ska hennes mamma få veta ..

Det tar ett tag innan min hjärna tar in vad hon säger ...

Min kropp vill inte känna mer ...

Min hjärna slår ifrån ..

Och jag vill gråta och skrika ..

Men jag dör ...

Mina armar håller hennes kropp ...

Och jag lovar att inte berätta ...

Lovar att inte berätta ..

Berätta om monstret som bor mittemot oss ...

Monstet som lever mitt i bland oss ...

Som jag skrev i det förra inlägget ..

Så bröt jag tystnaden ..

För jag behövde svar ..

Jag tog samtalet om rätt och fel ..

Då och där fick jag svaret att inget hänt ..

Då och där fick deras svar min ångest att minska ..

 Det började närma sig jul ..

Min lilla prinsessa ville se advends kaldendern ..

De var speciellt ett avsnitt hon ville se ..

Det avsnittet som alla pratade om ..

Avsnittet som de skulle visa hur man "gjorde" barn ..

Jag lovade att sitta med och sagt o gjort vi tittade ..

Det var inget konstigt med det hela ..

Och min lilla prinsessa reagerade inget nämvärt på avsnittet ..

Så blev det jul och vi firade som alla andra ..

Efter jul så var min lilla prinsessa hysterisk ..

Hon skrek till mig ..

-Mamma fattar du inte att jag snart kommer att få mens !

- När jag får mens så blir man med barn ! 

- Mamma fattar du inte !

Jag förklarade för min lilla prinsessa ..

Förklarade att det var många år kvar ..

Att hon fortfarande bara var ett litet barn ..

Då och där förstod jag inget ..

Då och där var jag fortfarande ovetandes ..

Ovetandes om helvetet som skulle komma ..

Tiden gick och livet blev sakta bättre ...

Jag fick en BUP kontakt att prata med utifrån det som hänt min äldsta prinsessa ..

Våran relation blev annsträng ..

Finns många känslor att brottas med ..

Många frågor som behövde svar ..

Men som sagt tiden gick och vi började leva ..

Trotts kaoset och väntan ..

Väntan på polisens utredning ..

I mitten av februari fick jag samtalet som skulle förändra allt ..

Samtalet som krossade familjen ..

Samtalet som fick mig att falla ..

Falla ner i det mörkaste man kan falla ner i ..

Samtalet från en kompis mamma ..

Min lilla prinsessa hade berättat ..

Berättat om vuxna händer som tagit på hennes kropp ..

En vuxen mans händer ...

En nära person i våran omgivning ..

Min lilla prinsessa hade sagt ..

- Min mamma säger att vuxna inte får ta på barns kroppar ..

- Det finns en man som gör det på mig ..

Från att hon berättade så tog det fyra veckor innan jag fick samtalet ..

Samtalet som krossade våran tillvaro ...

Min lilla prinsessa var rädd ..

Rädd att jag hennes mamma skulle bli arg ..

Så hon ville inte att jag skulle veta ..

Hon ville inte att jag skulle bli arg ...

Men älskade lilla vän ..

Varför skulle jag bli arg på dig ??

Det är och kommer aldrig att bli ditt fel ..

För som  sagt vuxna får INTE ta på barns kroppar ...