I och med att polisen hämtade monstret ...

Hämtade och häktade monstret ...

Så började folk i vår omgiving att sakna monstret ...

För det tog några dagar innan sambon som nu var särbon ...

Fick veta vad monstret var ...

Det tog några dagar innan monstrets mamma fick veta ...

Folk kom och gick ...

Folk saknade monstret ...

Men vi viste...

Fast vi fick inget säga ...

Så kom dagen när alla fick veta ...

Det blev som en lavin ...

Alla började tissla och tassla ...

Folk som vi aldrig pratat med började söka kontakt ...

Många bara för att säga hej och undra hur vi mår ...

Ja hur mår man efter något sånt här ??

Folk var nyfikna ...

Frågade men ställde aldrig frågan rätt ut ...

De gick som katten runt het gröt ...

Ibland kom de fram till min lilla prinsessa ...

Tittade på henne ...

Log och tittade menande på henne ...

Frågade om allt var okej med henne ...

Folk som aldrig annars brydde sig om oss ...

Sen var det några som var mer framåt ...

Helt plötsligt var det ingen som var förvånad ...

Förvånad ...

Det pratades om fester för många år sedan ...

Där mostret skrytigt och pratat om andra små flickor ...

Där folk trodde att det bara varit fylle snack ...

Det pratades om kvinnan som monstret bott med...

Som hade en liten prinsessa ...

Som monstret sagt oanständiga saker om ...

Kvinnan som hastigt och lustigt bara flyttade ...

Det pratades om hur monstret stog med kamrean...

Knäppte kort ...

Kort på små flickor ...

Flickor som lekte vatten krig ...

Det pratades om hur monstret alltid bjöd grannbarnen på glass om sommrana ...

Det pratades om tonårs flickor som funnits i monstrets omgivning ...

Som skurit sig och burit på ångest ...

Men framför allt så var ingen igentligen förvånad ...

Alla viste och hade misstänkt monstret ...

Men alla hade valt att bara tro ..

Att så kunde det missan inte vara ...

Alla började tissla och tassla om min lilla prinsessa ...

Alla började ransaka sin relation med monstret ...

Framför allt deras döttras relation med mostret ...

Lättnaden som syntes i deras ögon ...

När de beklagade det som hänt min lilla prinsessa ...

Lättnaden som syntes i deras ögon ...

Att deras döttrar minsan aldrig blivit rörda av monstret långa klor ...